torsdag 29 februari 2024

Om en ny och annorlunda ölbok

 


Jag har tidigare recenserat ölbryggarböcker under kategorierna grundläggande böcker, fortsättningsböcker och avancerade böcker. Den bok jag nu ska recensera passar bäst in i den sista kategorin. Men den är ändock en främmande fågel då den inte i första hand är inriktad på hur man tillverkar öl, även om detta också hanteras i boken. Fokus är i stället på ölets egenskaper, sensorik och hur man kombinerar öl med mat.

Författare

Boken är skriven av Henrik Scander, Victor Dahlberg och Alexander Bäckman. Av dessa känner jag endast till den mittersta sedan tidigare. Vi har dels druckit en del öl genom åren, men Viktor är också en ledande figur i ölsverige och har drivit bloggen Något att dricka samt varit med och startat upp All In Brewing. Numera gästföreläser han på Restaurang- och hotellhögskolan på Grythyttan, där han också har tagit en tvåårig examen som sommelier och måltidskreatör. 

Den förstnämnda författaren är lärare på nämnda lärosäte och tillika en av Sveriges mest meriterade sommelierer. Den sista författaren är krögare, bryggeriägare och sommelier. Detta borgar för en god kunskapsbas, och i synnerhet Viktor har tidigare visat sig vara rätt person för jobbet i och med bloggen som nog är mest kunskapsspäckade ölbloggen på svenska hittills. Den enda jag kan komma på som skulle kunna göra det bättre är Carl-Fredrik Tiger på Dugges, och honom har man tagit hjälp av för de bryggtekniska delarna.

Allmänt

På baksidetexten och i förordet anger författarna att syftet med boken är att "minska det gap som idag finns mellan beprövad erfarenhet och forskning inom öl. Att knyta an teoretisk och praktisk kunskap samtidigt som läsaren ges verktyg för att kunna applicera sina kunskaper när öl prövas, utvärderas och kombineras med mat".  Detta ger en väldigt bra utgångspunkt för en recension; lyckas författarna med sina föresatser? Det tycker jag definitivt. 

Följande områden behandlas i boken:

  1. ingredienser och processer för ölframsställning,
  2. olika typer av öl från de största ölländerna,
  3. hur man provar systematiskt,
  4. hur man kombinerar mat och öl,
  5. diverse recept och förslag på öl-mat-kombinationer.
Generellt håller texten hög nivå språkligt och framför allt kunskapsmässigt. För egen del är det 1 och 2 jag har bäst koll på och jag kunde inte hitta några större felaktigheter. Vad gäller 3 och 4 vågar jag inte säga lika mycket, men det ger ett gediget intryck. Och det var kanske de intressantaste delarna för mig.

Särskilt bra saker

Det fanns några saker som jag tycker man kan höja lite extra till skyarna. I samtliga fall är det lite av mina egna hook-ups. Jag tar förstås inte på mig äran för detta, och jag vet att detta är ståndpunkter som Viktor eller Carl-Fredrik har hyst oberoende av undertecknad. Great minds think alike.

Det finns en väldigt bra diskussion om terminologin kring ale vs. lager. Jag har själv skrivit om det dubiösa i att låta ale vara synonymt med all överjäst öl. På sidan 23 argumenterar författarna mot detta baserat på historia såväl som hur begreppen används utanför USA och den amerikaniserade craftkulturen.

På sidan 33 finns en bra diskussion om det tveksamma begreppet smakhumle, men vidhängande förklaring av det retronasala systemet, och det egentligen bara finns smaker (sött, surt, beskt, salt, umami) och aromer.

Slutligen kommer en nykter behandling på sidan 59 om den märkliga idén att öl generellt skulle vara lagringsobjekt. Något jag naturligtvis har behandlat.

Förbättringpotential

Som vanligt skrev jag ner ett antal punkter där jag tyckte det fanns oklarheter, tveksamheter och mindre bra språkliga val. Angående det sistnämnda så är det några av mina gamla käpphästar: begynnelseversaler för humlesorter, IPA med versaler och den märkliga engelska/franska stavningen lambic.

Apropå lambik så framhålls det som något slags historiskt, ursprungligt öl vilket känns rätt tveksamt. Även om man hade sämre koll på sina jästkulturer fordom så finns det inga historiska belägg vad jag vet som talar för att ölen generellt skulle ha varit lik lambik. Läs gärna Lars Garshols inlägg om detta.

Något som jag hade hoppats skulle förklaras bättre är rollen hos kallagring. Istället levereras det vanliga fluffet om att ölet mognar och blir renare, krispigare etc, utan några riktiga förklaringar om vad som faktiskt händer.

Avsnittet om diacetyl känns lite klumpigt då författarna gör omständliga språkliga omvägar för att slippa nämna ordet alfa-acetolaktat. Jag tror inte man vinner något på att utelämna namnet på ett kemiskt ämne på det här sättet.

Jag har en lista på ytterligare tiotalet mindre frågetecken, men jag ser ingen anledning att trötta mina läsare med dem. I stället kan jag nämna en annan, sista invändning: boken är ganska tunn. Vilket förstås kan ses som beröm: man hade gärna läst mer. Men förhoppningsvis kommer det snart en andra upplaga med ännu mer material och vetenskapliga rön. Och utan onödiga versaler.

söndag 4 februari 2024

Absurda nätforumepisoder

 


Om man hänger på hembryggarforum eller diskussionsgrupper i största allmänhet stöter man på en massa märkligt beteende, uselt argumenterande och konstiga påståenden. Jag har tidigare skrivit inlägg om diverse problematiska forumfenomen i mer generella termer, som myter, att ej kunna erkänna fel, viskleken, källhänvisningar med mera.

I detta inlägg kommer jag ta upp några mer udda händelser som inte enkelt låter sig placeras i ett fack. I de flesta fall har jag valt att inte länka till episoderna. Dels för jag inte hittade alla, men även för att låta vederbörande få behålla sin anonymitet. Jag gör ett undantag där det troligen handlar om rent trollande.

Om trähusets överlägsenhet

Den första episoden är en av de senaste, och handlar om en märklig diss av svenska neipor. En person dök upp med sitt första inlägg i en ölgrupp och undrade varför svenska bryggare inte kunde göra lika bra neipor som amerikanarna. Berodde det på okunskap, lathet eller ointresse?

Premissen i sig är en smula märklig om än inte helt orimlig. Att amerikanska ölstilar görs bäst av amerikanska bryggare är inte märkligare än att de bästa bittrarna görs i Storbrittanien, att den bästa frankiska lagern görs i Franken, att de bästa belgoölen görs i Belgien, att den bästa tjeckiska lagern görs i Tjeckien eller att den den bästa tyska pilsnern görs i Tyskland.

Men som svar på slika invändningar hävdade TS att även tyska bryggare gör mycket bättre neipor, och där tappade han all trovärdighet hos mig. Och det mest absurda var att invändningar upprepade gånger bemöttes med "har du druckit Tree House?"

Misslyckat wallraffande

Det händer ganska ofta att ej hembryggande (ännu) personer dyker upp i dessa grupper för att höra sig för och ställa lite nyfikna frågor. Typ om det är svårt, om det är dyrt, om det blir gott, hur lång tid det tar etc. Vid ett tillfälle dök en person upp i flera forum samtidigt och ställde en sådan fråga, fast på ett lite halvtyket och utmanande sätt. Själv tyckte jag attityden var väldigt märklig och avstod att svara. Några svarade lite halvtyket tillbaka, medan andra gav helt seriösa svar.

Det visade sig snart att vederbörande gjorde det här som någon slags "undersökning" om hur man som nybörjare blir mottagen i hembryggargrupper, och publicerade en sammanfattning på en blogg. Och det är här som det blir märkligt. Varför ens gå in under falska förespeglingar när det är lätt att hitta genuina sådana här diskussioner om man bara gitter leta lite. Och framför allt, varför en så edgy attityd? Naturligtvis kommer en del svar bli därefter. Men jag gissar att vederbörande tyckte det var lite fräckt att lajva wallraffare.

Plyfa-mannen

Här kan man få läsa hela forumtåden själv om man vill. Sammanfattningsvis så dyker det alltså upp en snubbe som hävdar sig ha bryggt ett öl som lagrats med 600 g plywood som blev över från renoveringen av ett 1600-talstorp. Därtill med en massa stereotypiska attribut från surdegshipsters och sydeuropéer. Initialt var jag helt övertygad om att det var ett troll, men det envisa förnekandet och den starka (troligen spelade) indignationen gjorde att jag ett tag tvekade; Poe´s lag och så vidare. Men rimligen är det ett troll, vilket förvisso är att betrakta som ett fack. Jag tyckte ändå att det var så absurt och unikt att det passade in här.

Bokhataren som slutade tjata

Jag minns inte exakt hur denna sidodiskussion uppstod, men jag tror att det handlade om en nybörjare som frågade efter lästips. Vilket jag och andra gärna bistod med. Då dök det upp en person som hävdade att böcker är helt värdelöst och att det enda rätta sättet att lära sig är via en mentor som överför kunskap till sin adept.

Bara i sig är detta rätt absurt och jag påpekade att även om en mentor kan vara bra att ha i början, så är det ändå bättre att få in kunskap via böcker skrivna av kunniga personer, som har korrekturlästs av ytterligare kunniga personer. Vederbörande vägrade dock att acceptera detta, och som någon slags stöd för sin tes hänvisade han till matematikern  Srinivasa Ramanujan. Eftersom jag själv är matematiker känner jag mycket väl till honom. Så jag vet både att han hade ett fruktbart samarbete med G.H. Hardy som förvisso kan betraktas som en mentor. Men också att han lärde sig matematik helt på egen hand med hjälp av - trumvirvel - böcker.

När jag påtalade detta fick jag ett typiskt svar från personer som inser att de inte har något mer att komma med: "Där trampade jag visst på en öm tå". Sedan försvann vederbörande för aldrig mer återkomma så vitt jag vet.

Double Male Karen

Det något kontroversiella begreppet Karen* syftar på en självcentrerad kverulant som ständigt ska klaga, hävda sin rätt och få tala med en överordnad. Den stereotypa bilden av en sådan person är en vit, amerikansk medelklasskvinna. Men precis som att kvinnor kan mansplaina och killgissa, finns det förstås manliga Karen.

Ett sådant exemplar dök nyligen upp i en hembryggningsgrupp med ett inlägg där han la upp en Google-recension av en av Sveriges hembryggningsbutiker som han ansåg hade behandlat honom mycket illa. Till att börja med hade hans beställda jäst inte levererats efter tre dagar så att hans bryggdag sabbades. Han hade heller inte fått något svar via mejl när han hörde av sig. Det sistnämnda är ju förstås lite svagt men kan ändå inträffa av olika skäl. Men att bygga sin planering på att en jästleverans inte får vara några dagar sen är ju bara stendumt. Och att skapa ett foruminlägg om det där han dessutom varnade alla att absolut inte anlita den här leverantören kändes väldigt märkligt.

Inlägget blev dock snabbt nedtaget och hade det stannat där hade det inte platsat på denna lista. Men några dagar senare återkom vederbörande med i princip samma inlägg. Fast med ett tillägg över hur synd det var att inlägget hade blivit nedtaget så att folk inte kunde varnas för detta hemska företag. Bara att återpublicera ett bortmodererat inlägg är i sig ganska märkligt. Det är en sak om man misstänker att det har förvunnit av misstag, men så var det uppenbarligen ej i detta fallet. Men denna gång fick det stå kvar och då fick Karen en hel del mothugg. Dels av moderatorerna, men även från alla hembryggare som bara hade positiva erfarenheter av denna hembryggningsbutik. Dessutom framkom det att butiken hade svarat på google-recensionen, bett om ursäkt och fixat leveransen. Därmed borde det hela förstås ha stannat.

* Efter att ha googlat "Karen" började det dyka upp en massa Karen-klipp i mitt Youtube-flöde, och det blev inte färre av att jag tittade på ett par stycken. Många av klippen handlade dock snarare om utåtagerande personer där det fanns tydliga tecken på kraftig mental ohälsa. Och det känns faktiskt inget vidare att dessa får schavottera på nätet.


söndag 7 januari 2024

Brygd #214: Stormaktspilsner

 

Nio av tio amerikanska militärpiloter dricker imperial pilsner. Hela året dessutom.

Så var det dags igen. För er som inte har varit med förut så är detta alltså en imperial pilsner. Försvenskningen av namnet är inspirerat av Närkes Stormaktsporter, som enligt Berit och Håge namngavs som en översättning av imperial stout*. Nåväl, imperial pilsner var lite halvhett ett kort tag, men har sedan dess fallit i glömska. Det arketypiska ölet - tillika min stora inspirationskälla - var Samuel Adams Imperial Pilsner, som jag tyvärr inte tror görs längre. Det var ett ganska ljust öl med massvis av hallertau-humle. Som jag tidigare påpekat är det lite oklart vad som exakt åsyftas med hallertau-humle.

Jag misstänker dock att h. mittelfrüh är en viktig del i det hela, och denna gång körde jag mestadels med den. Eftersom jag hade lite h. tradition kvar från marsölet fick det följa med också. En nyhet jämfört med tidigare iterationer är att jag kör med 100 % wienermalt denna gång. Det är en malt som jag inte har använt så mycket tidigare. Jag tycker oftast inte den är så intressant om man ändå ska göra en lite mörkare öl. Men solo kan den vara intressant, och mitt minne av originalet var att den var lite för mörk för att enbart ha pilsnermalt som basmalt.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,070
  • FG 1,015
  • ABV 7,6 %
  • SRM 7
  • IBU 50
Mäskning:
  • 7 kg wienermalt
  • 1 tsk mjölksyra (80 %)
  • 1 tsk kalciumsulfat
Infusionsmäskning vid 68 C  i en timma.

Kok:
  • 20 g magnum i 60 minuter
  • 100 g hallertauer mittelfrüh i 20 minuter
  • 20 g hallertauer tradition i 20 minuter
  • 100 g hallertauer mittelfrüh vid kokslutet
  • 20 g hallertauer tradition vid kokslutet
  • 1 krm Protafloc i 20 minuter
Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med WLP838 (bottensatsen från marsölet)
  • vid 12 C i 6 dagar
  • vid 18 C i 4 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning (2024-01-31):

Ölet är överraskande klart med tanke på all humle. Färgen drar åt bärnsten, skummet är krämigt och smutsvitt.

Aromen är brödigt maltig med en massa örtig humle och en lätt jordig ton. Kroppen är medelfyllig, och det finns en lätt teig strävhet. Avslutningen är torr med en hyfsat hög beska.

Det här var gott och påminner en hel del om SAIP, men jag har för mig att den sistnämnda hade lite mer aprikosiga humletoner (och var snäppet godare).


* De tyckte att porter lät bättre på svenska, och jag kan bara hålla med.

måndag 1 januari 2024

Brygd #213: Marsöl

 

Kvarteret Marsöl i Chur, Schweiz.

Att nyårsdagen är bryggdag är sedan gammalt. Eller ja, tio år eller så, när jag började med detta. Tidigare har det oftast varit en p-lambik, men numera har jag dragit ner på p-lambikbryggandet och gör bara en vardera höst och vår. I stället blir det en märzen denna gång. Men det höll på att inte bli något då jag lite sent upptäckte att jästen gick ut 6 januari. Hade jag noterat det tidigare hade jag nog gjort förkulturen två dagar i förväg, men nu var det redan nyårsafton och det var bara att hoppas på det bästa. Lyckligtvis började förkulturen visa levnadstecken under förmiddagen, och jag bestämde mig för att köra.

Enligt puristerna ska en märzen bryggas i mars och lagras över sommaren för att sedan drickas vid skördetiden*. Men det skiter jag naturligtvis högaktningfullt i. Och jag är knappast ensam, flera bryggerier har en märzen i uppställningen året om. Det här med att lagra i månader har ju dessutom blivit lite passé förutom för riktigt starka öl som dubbelbock.

Jag lyckades inte få tag på min favoritlagerjäst WLP830, så det slutade med att jag fick nöja mig med (en nästan utgången) WLP838 vilket är en nyhet för mig, och en jäst jag inte hittar så mycket information om. Men det blir säkert jättebra.

Jag funderade länge på maltnotan. Att ha en betydande mängd münchnermalt var givet från början, samt pilsnermalt. Sedan funderade jag på om jag skulle ha c:a 10 % karamellmalt eller en liten skvätt rostad malt, men det landade till slut på det sistnämnda. Vad gäller humlen ligger IBU inom SHBF:s typdefinition, men humlearomen kommer kanske bli något i överkant. Jag får se om jag skickar in till SM, det var ett tag sedan sist.

Data:

  • Satsstorlek 24 l
  • OG 1,053
  • FG 1,012
  • ABV 5,5 %
  • SRM 16
  • IBU 25
Mäskning:
  • 3 kg pilsnermalt (barke)
  • 2 kg münchnermalt (barke)
  • 100 g Carafa I Special
  • 1 tsk lactol (80 %)
  • 1/2 tsk kalciumklorid
  • 1 krm kalciumsulfat
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 30g  hallertauer tradition i 20 minuter
  • 30 g hallertauer tradition vid kokslutet
  • 1 krm Protafloc i 20 minuter
Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med WLP838 (2 l förkultur)
  • vid 14 C i 6 dagar
  • vid 20 C i 5 dagar
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l

Bedömning (2024-01-22):

Tio dagar har passerat sedan flasktappningen och nu är det dags. Ölet är klart och snyggt kopparfärgat med ett krämigt smutsvitt skum. Aromen är nötig och brödig med en lätt humleton. Avslutningen är torr med en lätt beska. Inte så tokigt. En intressant sak är att jag vid flasktappningen kände en tydlig diacetylton för första gången i någon av mina öl. Vad det kommer sig av vet jag inte. Möjligen för att jästen var gammal men förkulturen kom ju igång hyfsat fort. Nåväl, när jag tappade upp stormaktspilsnern hade den inga sådana toner, så det är nog inte en egenskap hos denna stam i alla fall. Och nu är all diacetyl borta vad jag kan känna. Det visar på betydelsen av att paketera med levande jäst för att reducera diacetyl. Ett annat exempel som brukar nämnas är ofiltrerad och opastöriserad Pilsner Urquell vs. den ordinarie som har mer diacetyl. 


*Det var egentligen det ursprungliga oktoberfestölet, men det sistnämnda är nu oftast en lite ljusare variant.

måndag 25 december 2023

Hembryggningens Bermudatriangel.

 


Detta inlägg är en utvidgning från ett litet tillägg i ett tidigare inlägg om något av det mest frustrerande villospåren inom hembryggning; bubblandet i jäsröret. Men vi börjar med en annan mytbildning som i sig inte har något som helst att göra med hembryggning.

Bermudatriangeln

De flesta har väl hört talas om Bermudatriangeln. Om alla försvinnanden av både skepp och flygplan. Och åtföljande fascinerande historier om rapporterade mystiska ljus- och himlafenomen, kompasser som snurrar med mera. Och fantasifulla förklaringar innehållande utomjordingar, det sjunkna Atlantis, esoteriska teorier om "jordstrålning", militär högteknologi och diverse konspirationsteorier.

Men det finns också mer seriösa försök till vetenskapliga förklaringar, t.ex. att det skulle kunna bero på metangas som frigörs från havsbotten vid måttliga jordskalv. Denna gas skulle då strömma uppåt och bubblorna skulle göra att flytkraften i vattnet minskar så mycket att skepp kan sjunka. Det har också föreslagits att en del gas skulle kunna självantändas när den blandas med syre i luften, vilket skulle kunna förklara vissa visuella fenomen samt att även flygplan har försvunnit.

Problemet är bara att dessa mer vetenskapligt förankrade förklaringar ej visat sig hålla vid närmare granskning. Och framför allt är de helt onödiga. Det finns helt enkelt inget att förklara. Det försvinner inte fler fartyg här än någon annanstans i förhållande till den totala volymen trafik. Mycket av berättelserna har också visat sig vara rena skepparskrönor, och i flera fall har förment försvunna fartyg identifierats i någon hamn eller docka eller seglandes de sju haven.

Bubbel

En tydlig parallell finns inom hembryggningen när det gäller jäsrörsbubblandet. Mer specifikt är det det långsamma bubblandet flera veckor efter man kastade i jästen. Många verkar tro att det innebär att det fortfarande jäser. Intuitivt kan det falla sig naturligt att tro så, och bubblandet har onekligen en suggestiv kraft. Men med lite kunskap och eftertanke inser man att så ej är fallet.

En jäsning är normalt färdig efter en vecka, och bubblandet brukar fortsätta betydligt längre än så, om än med allt lägre intensitet. Och för detta ges diverse förklaringar. En del är mer plattityder, som att "det kan vara kolsyra som frigörs" (no shit, Sherlock). Men en del försöker sig på mer elaborativa teorier, som att det skulle bero på förändringar i yttre temperatur eller lufttryck. Eller på grund av att man har skakat på jäshinken.

Dessa "förklaringar" lider av samma problem som de förment vetenskapliga förklaringarna av Bermudatriangeln. Till att börja med har de tveksam sanningshalt och förklaringsvärde. Visst, de kan förklara en temporär ökning av bubblandet. Men de är framför allt helt onödiga. Det behövs ingen yttre påverkan för att det ska bubbla långt efter att jästen har slutat omvandla socker till etanol och koldioxid. 

Jästen producerar enorma mängder koldioxid under en jäsning, och allt detta kan inte passera momentant genom jäsröret. I stället etableras ett övertryck i hinken som driver bubblandet; ju större övertryck desto kraftigare bubblande. Under den kraftigaste jäsningen kommer koldioxid lämna hinken i samma takt som den bildas. Men när jäsningen avtar kommer mer koldioxid lämna än vad som bildas. Och när jäsningen stannar kommer det fortfarande vara övertryck i hinken vilket kommer leda till fortsatt bubblande med avtagande intensitet under en längre tid. Hela ovanstående resonemang bygger förstås på att locket är förslutet tillräckligt tätt. Annars kan dynamiken bli en helt annan, och det kan till och med bli så att det inte bubblar alls.

Koldioxid och öl

Som subtilt antytt ovan så verkar många ha ganska oklara uppfattningar om skillanden mellan koldioxid och kolsyra och vad som egentligen sker i hinken med koldioxiden som bildas av jästen. Det är flera processer och kemiska reaktioner.

Det första som händer när jästen producerar koldioxid är att enstaka CO2-molekyler börjar röra sig i ölet. Vi säger att det bildas löst koldioxid i ölet. Koldioxidmolekyler kan också klumpa ihop sig och bilda bubblor, vi återkommer till det.

Löst koldioxid kan reagera med vatten och bilda kolsyra enligt reaktionen

CO2 + H2O <-> H2CO3

Och i egenskap av syra kan kolsyran lämna ifrån sig en och även två vätejoner i två steg och bilda vätekarbonat- respektive karbonatjoner.

H2CO3 <-> HCO3- + H+ och HCO3- <-> CO3-2 + H+.

Vätejonerna och (väte)karbonatjonerna kan också reagera vidare med andra joner och bilda diverse salter, men det lämnar vi därhän nu.

Notera att reaktionerna ovan- som kemiska reaktioner i allmänhet - går åt båda hållen. Ganska snart etableras dock en jämvikt där reaktionerna sker lika snabbt åt alla håll och koncentrationerna av de olika substanserna är konstant. Denna jämvikt beror dock på yttre förhållanden som tryck och temperatur.

Initialt kan all all koldioxid som jästen producerar lösas i ölet, men det finns en gräns för hur mycket som kan lösas i ölet, och när den gränsen börjar närmas kommer mer koldioxid hamna i gasutrymmet ovanför vätskan. Så småningom kommer en jämvikt skapas här när lika mycket koldioxid lämnar genom jäsröret som skapas. Jämvikten innefattar även processen av diffusion av koldioxid mellan vätskan och gasen ovanför den. Denna jämvikt påverkar och samverkar även med de kemiska reaktionerna ovan. Dels via trycket men också via hur mycket löst CO2 i ölet som kan delta i den första reaktionen ovan. Så hela systemet befinner sig hela tiden i någon slags kvasi-statisk jämvikt som långsamt förändras.

När jäsningen lugnar ner sig och avstannar kommer mer koldioxid lämna än vad som skapas. Detta leder till att trycket minskar och att koncentrationen av koldioxid i ölet minskar. Därmed kommer också hastigheterna av reaktionerna samt koncentrationen av de andra deltagande substanserna minska. Men notera att hela komplexet av reaktioner och processer ytterligare minskar hastigheten på koldioxidens uttåg ur jäshinken jämfört med ett tankeexperiment där all koldioxid som jästen skapar direkt hamnar i gasform ovanför vätskeytan.

Slutligen finns det fler faktorer som påverkar processerna ovan som jag inte har nämnt. Till exempel att jäsningen skapar strömningar i hinken vilket till exempel kan påverka utbytet av koldioxid mellan vätska och gas. Att koldioxiden bildar bubblor snabbar också på flödet av koldioxidflödet från vätska till gasen ovanför vätskeytan. Bildandet av bubblor underlättas av partiklar, och jäst i suspension kan bistå med detta. Yttre mekanisk påverkan på jäskärlet kan också snabba upp processerna. Men huvudprinciperna som jag beskriver ovan kvarstår.

söndag 3 december 2023

Pseudolambik #46

 


Inför bryggningen av höstens p-lambik hade jag för avsikt att tömma en 23-liters Better Bottle för att spara hälften i mindre kärl och göra en torrhumlad version på resten med riwaka. Men jag blev i stället sugen på att göra ett nytt försök med "parallella bottensatser". Senaste försöket föll inte väl ut, men jag funderar på om MJ-jästen kan ha varit problemet. Jag hoppas det blir bättre med kolsyrejästen F2. Åter fanns Allagash Resurgam att tillgå, och i stället för 3 Fonteinen körde jag med Tilquin Geuze som är fantastisk just nu.

Data:

  • Volym 24 l
  • OG 1,055
Mäskning:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 46 C
  • 52 C
  • 68 C
  • 76 C
  • 83 C
Kok:

Knappt två timmars kok med 50 g gammal, oxiderad humle.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med några gram Safbrew F2 och bottensatser från
  • Tilquin Geuze i delsats A
  • Allagash Resurgam i delsats B

söndag 26 november 2023

Brygd #212: Vintervärmare

 

For all my fans out there.

Det blir nionde gången gillt för en vintervärmare. Denna gång beslutade jag mig för att skippa muscovadosockret och förlita mig helt på karamellmalter i stället. I övrigt är det mesta sig likt med bramling cross som aromhumle.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,060
  • FG 1,015
  • ABV 6,2 %
  • IBU 30
  • SRM 22
Mäskning:
  • 4 kg pale ale-malt (maris otter)
  • 1 kg karamellmalt (SRM 75)
  • 300 g karamellmalt (SRM 120)
  • 2/3 tsk mjölksyra
  • 1 tsk kalciumklorid
Infusionsmäskning vid 69 C i en timma.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 50 g bramling cross i 20 minuter
  • 50 g bramling cross vid kokslutet
  • 1 krm Protafloc 20 minuter från kokslutet.
Jäsning:

Med Wyeast 1469 (halva jästkakan från Humlehuvud)
  • vid 17 C i 4 dagar
  • vid 20 C i 6 dagar
Bedömning (2023-12-18):

Upphällningen börjar bra. En klar koppafärgad vätska med snyggt ljusbeige skum. När ölet når munnen är det brödig och nötig maltighet, med en lätt karamellighet. Det finns en viss diffus humlighet. Men var är den björnbäriga tonen av bramling-humlen? Och jag hade hoppats på mer karamellighet.

Munkänslan är medelfyllig med måttlig beska. Avslutningen är torr med medelstor beska. Gott på det hela taget, men jag hade hoppas på mer intensiv maltighet, lite restsötma samt mer björnbär från humlen.