söndag 7 april 2024

Brygd #216: Vetebock

 



För mig var weizenbock länge synonymt med Schneider Aventinus. Visserligen fanns också Weihenstephaner Vitus, men den gjorde inget större intryck på mig. Så när jag försökte mig på en egen weizenbock var det naturligt att efterapa Aventinus.

Men sedan dess har jag fått upp ögonen för Ayinger Weizenbock. Och den är tämligen ljus. Jag slängde i lite münchner bara för att. Vidare var jag lite osäker på hur jag skulle göra med humlen. Jag gillar allmänt att lägga mig något i överkant på humlesidan när det gäller öl där humlen ska vara i bakgrunden. Numera finns det 50-gramspaket för många humlesorter, och jag köpte en påse hersbrucker.

Utbytet blev ganska dåligt. Kanske hade bryggbutiken krossat lite grövre än vanligt på grund av stora mängden vetemalt. Oavsett så gör det mig inte så mycket, jag hade kanske inte velat ha OG uppåt 1,080.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,070
  • FG 1,015
  • ABV 7,6 %
  • SRM 6
  • IBU 20
Mäskning:
  • 4 kg vetemalt
  • 2 kg pilsnermalt
  • 1 kg münchnermalt
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 10 g magnum i 60 minuter
  • 20 g hersbrucker i 20 minuter
  • 30 g hersbrucker vid kokslutet
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (halva jästkakan från Humlevete)
  • vid 19 C i 5 dagar
  • vid 21 C i 5 dagar
Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 7 g/l.

måndag 1 april 2024

Brygd #215: Humlevete

 

Bild: Viktoriia Panchenko.

Det är dags för veteöl igen! Senast jag bryggde en veteöl i sydtysk stil var nästan tolv år sedan. Precis som då får man tolka "sydtysk stil" generöst, då det är en modern variant av formen hopfenweizen. Denna gång går jag dock all in på australiensisk humle; galaxy och enigma (refererat till aussie-humle nedan). Jag hade först tänkt att använda dem med mitt klassiska schema med 10-20-30-40 % i 60, 20 och 0 minuter samt torrhumling. Men när jag kollade in alfasyran på paketen studsade jag till. Båda hade AA runt 18 %! Jag fick då tänka om och valde att helt enkelt skippa bittergivan. Med en ytterst modest mellangiva hamnar IBU ändå på cirka 50.

Data:

  • Volym 22 l
  • OG 1,052
  • FG 1,010
  • ABV 5,6 %
  • SRM 3
  • IBU 50
Mäskning:
  • 3 kg vetemalt
  • 2 kg pilsnermalt
  • 1 tsk kalciumklorid
  • 1 tsk mjölksyra (80 %)
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Kok:
  • 40 g aussie-humle i 20 minuter,
  • 80 g aussie-humle vid kokslutet.
Total koktid drygt en timma.

Jäsning:

Med Wyeast 3068 (1 liter förkultur)
  • vid 19 C i 4 dagar
  • vid 21 C i 7 dagar
Torrhumling med 80 g aussie-humle i 5 dagar, 100 g maltextrakt upplöst i vatten tillsätts samtidigt med humlen.

Övrigt:

Kolsyrejäsning med druvsocker, 7 g/l.


söndag 31 mars 2024

Pseudolambik #47

 



Den senaste tiden har ett problem börjat dyka upp hos mina p-lambikar; någon slags bränt gummi-fenoler. Jag har några gånger känt det hos kommersiell lambik på låga nivåer, exempelvis Cantillon och nyligen Drie Fonteinen. Jag råkade även ut för det i första steget när jag odlade upp jäst från XX Bitter-flaskor.

Hos lambikarna började det med sats 39. Där var det enbart ena delsatsen som var problematisk, vilket fick mig att tro att det hade något med 3F-flaskorna att göra. Sedan fortsatte det med sats 42, men där var det båda delsatserna. Vilket fick mig att tro att något annat var den gemensamma nämnaren, nämligen Sacharomyces-källan Mangrove Jack's M2. Mangrove Jack's är överrepresenterade på hembryggarforum när det gäller jäsningsrelaterade problem för torrjäst, så det kändes inte långsökt att skylla på dem. Men sedan kom årets påskhelg.

Först provsmakade jag sats 45, och den hade samma problem om än på mycket lägre nivåer. Den är också jäst med kakan från sats 43, en av mina godaste lambikar på länge. Och den är också baserad på M2. Men sedan provade jag sats 46, som inte bara hade massor av dessa fenoler, utan dessutom hade jäst ut dåligt och inte syrats. Och här har jag använt Safbrew F2.

Så kanske är det inte just M2 som är problemet, utan gammal torrjäst. Båda dessa påsar har legat öppnade länge i mitt kylskåp, i synnerhet F2-påsen. Kanske är det åldern hos ett öppnat paket som är problemet (och Fermentis tål måhända längre tid än Mangrove Jack's). Tyvärr hade jag redan pytsat i några gram F2 innan jag provade sats 46 och gjorde kopplingen. Men eftersom jag ändå höll på med en förkultur till kommande rena bryggningar kunde jag pytsa i bottenskrapet från Wyeast-påsen. Hoppas att lite piggare jäst kan ta över Sacharomyces-fasen.

Data:

  • Volym 23 l
  • OG 1,052
Mäskning:

Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 43 C
  • 51 C
  • 63 C
  • 75 C
  • 83 C
Kok:

Drygt två timmar med 50 g hallertauer saaz som har legat och oxiderat sedan mars 2017.

Fermentering:

Vid varierande källartemperatur med
  • några gram Safbrew F2
  • några gram Wyeast 3068
  • bottensatsen från 2 flaskor (375 ml) Tilquin Geuze
  • bottensatsen från 2 flaskor (375 ml) Brasse 9:e uttaget, ren.

måndag 25 mars 2024

Hembryggning für alle

 

Jag måste höja mina ambitioner framöver.

Jag har säkert nämnt ett par gånger på bloggen att jag var doktorand i Tillämpad Matematik på Göteborgs Universitet under slutet av 90-talet. Det hela landade i en licentiatexamen 1997. Därefter famlade jag omkring ett tag innan jag fick jobb på Ericsson 1999. En sak jag gjorde var att hålla i delar av en kurs på universitetet om ämnet för min avhandling: Wavelets. Som en del i detta skrev jag och en doktorandkollega ett kompendium till kursen som vi gav namnet Wavelets für alle. Med en uppenbar blinkning till Peter Wahlbecks (m.fl.)  humorföreteelse für alle.

I samband med att jag avslutade min tjänst hösten 1998 så fick vi tillsammans med vår handledare lite av en slump ett erbjudande från Studentlitteratur om att utvidga kompendiet till en fullständig lärobok. Förlaget var dock inte så förtjusta i namnet, så vi kortade ner till enbart Wavelets. En sak jag lärde mig i processen var hur mycket jobb det är att skriva en bok, även när man är flera författare. Så när jag ibland får frågan om jag kommer skriva en hembryggningsbok så är svaret alltid nej. Förutom att jag inser hur mycket jobb det är så känns det som att marknaden är mättad.

Dock har jag länge funderat på att skriva ett lite kortare kompendium. Det finns flera hembryggare som har lagt upp kortare gratis texter på svenska om hur man brygger öl. Men det finns ett stort glapp däremellan till fullfjädrade böcker. Så min idé var att lägga mig någonstans mitt i. Och titeln på kompendiet var given. I slutändan tog det betydligt mer tid än vad jag hade tänkt, och nu när jag slutligen är beredd att släppa en första beta-version så kvarstår det några kapitel som jag bara har hunnit skissa på:

  • kvalitetsarbete
  • suröl och vildöl
  • förkovrinsgtips
  • recept
Jag tänker också ta lite lämpliga bilder vid kommande bryggningar under påskhelgen som kan infogas i texten i pedagogiskt syfte. Typ på hur hink-i-hink ser ut, hur en mäsk ser ut, hur en jäsning ser ut med mera.

Men jag väljer ända att lansera en första utgåva för den som vill ta en första titt. Jag är i högsta grad intresserad av återkoppling inför kommande upplagor. För rena stav- och språkfel kommer jag lägga upp en erratafil som vem som helst kan gå in och ändra i. Men för denna första version är jag också tacksam för tips på oklarheter och passager som är svåra att förstå. Dessa kan lämpligen lämnas som kommentar på detta inlägg. Jag har flera gånger insett hur lätt det är att använda ett begrepp som jag betraktar som standard, men som jag inte tidigare har definierat. Rena smakmässiga och estetiska synpunkter - t.ex. på språk,  stil o.s.v. - är jag mindre intresserad av.

Själva manuskriptet tillsammans med erratafil finns här. Nya uppdaterade versioner kommer annonseras som tillägg på detta inlägg samt på min Facebook-sida.

torsdag 29 februari 2024

Om en ny och annorlunda ölbok

 


Jag har tidigare recenserat ölbryggarböcker under kategorierna grundläggande böcker, fortsättningsböcker och avancerade böcker. Den bok jag nu ska recensera passar bäst in i den sista kategorin. Men den är ändock en främmande fågel då den inte i första hand är inriktad på hur man tillverkar öl, även om detta också hanteras i boken. Fokus är i stället på ölets egenskaper, sensorik och hur man kombinerar öl med mat.

Författare

Boken är skriven av Henrik Scander, Victor Dahlberg och Alexander Bäckman. Av dessa känner jag endast till den mittersta sedan tidigare. Vi har dels druckit en del öl genom åren, men Viktor är också en ledande figur i ölsverige och har drivit bloggen Något att dricka samt varit med och startat upp All In Brewing. Numera gästföreläser han på Restaurang- och hotellhögskolan på Grythyttan, där han också har tagit en tvåårig examen som sommelier och måltidskreatör. 

Den förstnämnda författaren är lärare på nämnda lärosäte och tillika en av Sveriges mest meriterade sommelierer. Den sista författaren är krögare, bryggeriägare och sommelier. Detta borgar för en god kunskapsbas, och i synnerhet Viktor har tidigare visat sig vara rätt person för jobbet i och med bloggen som nog är mest kunskapsspäckade ölbloggen på svenska hittills. Den enda jag kan komma på som skulle kunna göra det bättre är Carl-Fredrik Tiger på Dugges, och honom har man tagit hjälp av för de bryggtekniska delarna.

Allmänt

På baksidetexten och i förordet anger författarna att syftet med boken är att "minska det gap som idag finns mellan beprövad erfarenhet och forskning inom öl. Att knyta an teoretisk och praktisk kunskap samtidigt som läsaren ges verktyg för att kunna applicera sina kunskaper när öl prövas, utvärderas och kombineras med mat".  Detta ger en väldigt bra utgångspunkt för en recension; lyckas författarna med sina föresatser? Det tycker jag definitivt. 

Följande områden behandlas i boken:

  1. ingredienser och processer för ölframsställning,
  2. olika typer av öl från de största ölländerna,
  3. hur man provar systematiskt,
  4. hur man kombinerar mat och öl,
  5. diverse recept och förslag på öl-mat-kombinationer.
Generellt håller texten hög nivå språkligt och framför allt kunskapsmässigt. För egen del är det 1 och 2 jag har bäst koll på och jag kunde inte hitta några större felaktigheter. Vad gäller 3 och 4 vågar jag inte säga lika mycket, men det ger ett gediget intryck. Och det var kanske de intressantaste delarna för mig.

Särskilt bra saker

Det fanns några saker som jag tycker man kan höja lite extra till skyarna. I samtliga fall är det lite av mina egna hook-ups. Jag tar förstås inte på mig äran för detta, och jag vet att detta är ståndpunkter som Viktor eller Carl-Fredrik har hyst oberoende av undertecknad. Great minds think alike.

Det finns en väldigt bra diskussion om terminologin kring ale vs. lager. Jag har själv skrivit om det dubiösa i att låta ale vara synonymt med all överjäst öl. På sidan 23 argumenterar författarna mot detta baserat på historia såväl som hur begreppen används utanför USA och den amerikaniserade craftkulturen.

På sidan 33 finns en bra diskussion om det tveksamma begreppet smakhumle, men vidhängande förklaring av det retronasala systemet, och det egentligen bara finns smaker (sött, surt, beskt, salt, umami) och aromer.

Slutligen kommer en nykter behandling på sidan 59 om den märkliga idén att öl generellt skulle vara lagringsobjekt. Något jag naturligtvis har behandlat.

Förbättringpotential

Som vanligt skrev jag ner ett antal punkter där jag tyckte det fanns oklarheter, tveksamheter och mindre bra språkliga val. Angående det sistnämnda så är det några av mina gamla käpphästar: begynnelseversaler för humlesorter, IPA med versaler och den märkliga engelska/franska stavningen lambic.

Apropå lambik så framhålls det som något slags historiskt, ursprungligt öl vilket känns rätt tveksamt. Även om man hade sämre koll på sina jästkulturer fordom så finns det inga historiska belägg vad jag vet som talar för att ölen generellt skulle ha varit lik lambik. Läs gärna Lars Garshols inlägg om detta.

Något som jag hade hoppats skulle förklaras bättre är rollen hos kallagring. Istället levereras det vanliga fluffet om att ölet mognar och blir renare, krispigare etc, utan några riktiga förklaringar om vad som faktiskt händer.

Avsnittet om diacetyl känns lite klumpigt då författarna gör omständliga språkliga omvägar för att slippa nämna ordet alfa-acetolaktat. Jag tror inte man vinner något på att utelämna namnet på ett kemiskt ämne på det här sättet.

Jag har en lista på ytterligare tiotalet mindre frågetecken, men jag ser ingen anledning att trötta mina läsare med dem. I stället kan jag nämna en annan, sista invändning: boken är ganska tunn. Vilket förstås kan ses som beröm: man hade gärna läst mer. Men förhoppningsvis kommer det snart en andra upplaga med ännu mer material och vetenskapliga rön. Och utan onödiga versaler.

söndag 4 februari 2024

Absurda nätforumepisoder

 


Om man hänger på hembryggarforum eller diskussionsgrupper i största allmänhet stöter man på en massa märkligt beteende, uselt argumenterande och konstiga påståenden. Jag har tidigare skrivit inlägg om diverse problematiska forumfenomen i mer generella termer, som myter, att ej kunna erkänna fel, viskleken, källhänvisningar med mera.

I detta inlägg kommer jag ta upp några mer udda händelser som inte enkelt låter sig placeras i ett fack. I de flesta fall har jag valt att inte länka till episoderna. Dels för jag inte hittade alla, men även för att låta vederbörande få behålla sin anonymitet. Jag gör ett undantag där det troligen handlar om rent trollande.

Om trähusets överlägsenhet

Den första episoden är en av de senaste, och handlar om en märklig diss av svenska neipor. En person dök upp med sitt första inlägg i en ölgrupp och undrade varför svenska bryggare inte kunde göra lika bra neipor som amerikanarna. Berodde det på okunskap, lathet eller ointresse?

Premissen i sig är en smula märklig om än inte helt orimlig. Att amerikanska ölstilar görs bäst av amerikanska bryggare är inte märkligare än att de bästa bittrarna görs i Storbrittanien, att den bästa frankiska lagern görs i Franken, att de bästa belgoölen görs i Belgien, att den bästa tjeckiska lagern görs i Tjeckien eller att den den bästa tyska pilsnern görs i Tyskland.

Men som svar på slika invändningar hävdade TS att även tyska bryggare gör mycket bättre neipor, och där tappade han all trovärdighet hos mig. Och det mest absurda var att invändningar upprepade gånger bemöttes med "har du druckit Tree House?"

Misslyckat wallraffande

Det händer ganska ofta att ej hembryggande (ännu) personer dyker upp i dessa grupper för att höra sig för och ställa lite nyfikna frågor. Typ om det är svårt, om det är dyrt, om det blir gott, hur lång tid det tar etc. Vid ett tillfälle dök en person upp i flera forum samtidigt och ställde en sådan fråga, fast på ett lite halvtyket och utmanande sätt. Själv tyckte jag attityden var väldigt märklig och avstod att svara. Några svarade lite halvtyket tillbaka, medan andra gav helt seriösa svar.

Det visade sig snart att vederbörande gjorde det här som någon slags "undersökning" om hur man som nybörjare blir mottagen i hembryggargrupper, och publicerade en sammanfattning på en blogg. Och det är här som det blir märkligt. Varför ens gå in under falska förespeglingar när det är lätt att hitta genuina sådana här diskussioner om man bara gitter leta lite. Och framför allt, varför en så edgy attityd? Naturligtvis kommer en del svar bli därefter. Men jag gissar att vederbörande tyckte det var lite fräckt att lajva wallraffare.

Plyfa-mannen

Här kan man få läsa hela forumtåden själv om man vill. Sammanfattningsvis så dyker det alltså upp en snubbe som hävdar sig ha bryggt ett öl som lagrats med 600 g plywood som blev över från renoveringen av ett 1600-talstorp. Därtill med en massa stereotypiska attribut från surdegshipsters och sydeuropéer. Initialt var jag helt övertygad om att det var ett troll, men det envisa förnekandet och den starka (troligen spelade) indignationen gjorde att jag ett tag tvekade; Poe´s lag och så vidare. Men rimligen är det ett troll, vilket förvisso är att betrakta som ett fack. Jag tyckte ändå att det var så absurt och unikt att det passade in här.

Bokhataren som slutade tjata

Jag minns inte exakt hur denna sidodiskussion uppstod, men jag tror att det handlade om en nybörjare som frågade efter lästips. Vilket jag och andra gärna bistod med. Då dök det upp en person som hävdade att böcker är helt värdelöst och att det enda rätta sättet att lära sig är via en mentor som överför kunskap till sin adept.

Bara i sig är detta rätt absurt och jag påpekade att även om en mentor kan vara bra att ha i början, så är det ändå bättre att få in kunskap via böcker skrivna av kunniga personer, som har korrekturlästs av ytterligare kunniga personer. Vederbörande vägrade dock att acceptera detta, och som någon slags stöd för sin tes hänvisade han till matematikern  Srinivasa Ramanujan. Eftersom jag själv är matematiker känner jag mycket väl till honom. Så jag vet både att han hade ett fruktbart samarbete med G.H. Hardy som förvisso kan betraktas som en mentor. Men också att han lärde sig matematik helt på egen hand med hjälp av - trumvirvel - böcker.

När jag påtalade detta fick jag ett typiskt svar från personer som inser att de inte har något mer att komma med: "Där trampade jag visst på en öm tå". Sedan försvann vederbörande för aldrig mer återkomma så vitt jag vet.

Double Male Karen

Det något kontroversiella begreppet Karen* syftar på en självcentrerad kverulant som ständigt ska klaga, hävda sin rätt och få tala med en överordnad. Den stereotypa bilden av en sådan person är en vit, amerikansk medelklasskvinna. Men precis som att kvinnor kan mansplaina och killgissa, finns det förstås manliga Karen.

Ett sådant exemplar dök nyligen upp i en hembryggningsgrupp med ett inlägg där han la upp en Google-recension av en av Sveriges hembryggningsbutiker som han ansåg hade behandlat honom mycket illa. Till att börja med hade hans beställda jäst inte levererats efter tre dagar så att hans bryggdag sabbades. Han hade heller inte fått något svar via mejl när han hörde av sig. Det sistnämnda är ju förstås lite svagt men kan ändå inträffa av olika skäl. Men att bygga sin planering på att en jästleverans inte får vara några dagar sen är ju bara stendumt. Och att skapa ett foruminlägg om det där han dessutom varnade alla att absolut inte anlita den här leverantören kändes väldigt märkligt.

Inlägget blev dock snabbt nedtaget och hade det stannat där hade det inte platsat på denna lista. Men några dagar senare återkom vederbörande med i princip samma inlägg. Fast med ett tillägg över hur synd det var att inlägget hade blivit nedtaget så att folk inte kunde varnas för detta hemska företag. Bara att återpublicera ett bortmodererat inlägg är i sig ganska märkligt. Det är en sak om man misstänker att det har förvunnit av misstag, men så var det uppenbarligen ej i detta fallet. Men denna gång fick det stå kvar och då fick Karen en hel del mothugg. Dels av moderatorerna, men även från alla hembryggare som bara hade positiva erfarenheter av denna hembryggningsbutik. Dessutom framkom det att butiken hade svarat på google-recensionen, bett om ursäkt och fixat leveransen. Därmed borde det hela förstås ha stannat.

* Efter att ha googlat "Karen" började det dyka upp en massa Karen-klipp i mitt Youtube-flöde, och det blev inte färre av att jag tittade på ett par stycken. Många av klippen handlade dock snarare om utåtagerande personer där det fanns tydliga tecken på kraftig mental ohälsa. Och det känns faktiskt inget vidare att dessa får schavottera på nätet.


söndag 7 januari 2024

Brygd #214: Stormaktspilsner

 

Nio av tio amerikanska militärpiloter dricker imperial pilsner. Hela året dessutom.

Så var det dags igen. För er som inte har varit med förut så är detta alltså en imperial pilsner. Försvenskningen av namnet är inspirerat av Närkes Stormaktsporter, som enligt Berit och Håge namngavs som en översättning av imperial stout*. Nåväl, imperial pilsner var lite halvhett ett kort tag, men har sedan dess fallit i glömska. Det arketypiska ölet - tillika min stora inspirationskälla - var Samuel Adams Imperial Pilsner, som jag tyvärr inte tror görs längre. Det var ett ganska ljust öl med massvis av hallertau-humle. Som jag tidigare påpekat är det lite oklart vad som exakt åsyftas med hallertau-humle.

Jag misstänker dock att h. mittelfrüh är en viktig del i det hela, och denna gång körde jag mestadels med den. Eftersom jag hade lite h. tradition kvar från marsölet fick det följa med också. En nyhet jämfört med tidigare iterationer är att jag kör med 100 % wienermalt denna gång. Det är en malt som jag inte har använt så mycket tidigare. Jag tycker oftast inte den är så intressant om man ändå ska göra en lite mörkare öl. Men solo kan den vara intressant, och mitt minne av originalet var att den var lite för mörk för att enbart ha pilsnermalt som basmalt.

Data:

  • Volym 20 l
  • OG 1,070
  • FG 1,015
  • ABV 7,6 %
  • SRM 7
  • IBU 50
Mäskning:
  • 7 kg wienermalt
  • 1 tsk mjölksyra (80 %)
  • 1 tsk kalciumsulfat
Infusionsmäskning vid 68 C  i en timma.

Kok:
  • 20 g magnum i 60 minuter
  • 100 g hallertauer mittelfrüh i 20 minuter
  • 20 g hallertauer tradition i 20 minuter
  • 100 g hallertauer mittelfrüh vid kokslutet
  • 20 g hallertauer tradition vid kokslutet
  • 1 krm Protafloc i 20 minuter
Total koktid drygt 60 minuter.

Jäsning:

Med WLP838 (bottensatsen från marsölet)
  • vid 12 C i 6 dagar
  • vid 18 C i 4 dagar

Övrigt:

Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 5 g/l.

Bedömning (2024-01-31):

Ölet är överraskande klart med tanke på all humle. Färgen drar åt bärnsten, skummet är krämigt och smutsvitt.

Aromen är brödigt maltig med en massa örtig humle och en lätt jordig ton. Kroppen är medelfyllig, och det finns en lätt teig strävhet. Avslutningen är torr med en hyfsat hög beska.

Det här var gott och påminner en hel del om SAIP, men jag har för mig att den sistnämnda hade lite mer aprikosiga humletoner (och var snäppet godare).


* De tyckte att porter lät bättre på svenska, och jag kan bara hålla med.